VÅRENS TJOCKASTE BOK HAR PRECIS KOMMIT FRÅN BOKBINDERIET
Johan Anders Linders Minnen: Om människor och kulturliv i 1800-talets Umeå, föreligger nu med sin andra volym i Kungl. Skytteaska Samfundets Handlingar. Boken är utgiven av Roger Jacobsson (huvudredaktör) & Lars-Erik Edlund under medverkan av Robert Eckeryd. Boken som är illustrerad omfattar 816 sidor och är inbunden med hårda pärmar och med skyddsomslag. Totalt kommer verket att omfatta fem textvolymer samt ett avslutande kommentarband. Utgivningen utgår från Linders egen handskrift som omfattar ca 2800 sidor i elva delar.
Priset för volym 2 är 350 kronor och kan enklast köpas i bokhandeln eller beställas från order@originaltryck.se (fraktkostnader tillkommer vid beställning, boken som väger över 2 kilo sändes som postpaket).
Johan Anders Linder (1783–1877) var präst på Backen i Umeå landsförsamling. Han satte sin prägel på den kulturella utvecklingen i 1800-talets Umeå, var verksam som arkitekt, musiker, författare, tecknare m.m. och bidrog dessutom med skildringar av Norsjö och Umeå samt av samernas liv.
I denna andra volym återges Linders hågkomster från 1818-28. Linder återger här åtskilliga texter efter hustrun Fredrica. I böjen av volymen finns sålunda en resejournal, signerad Fredrica, som beskriver resan upp från från västmanländska Nora till Norsjö i norra Västerbotten. Johan Anders Linder och hans hustru anländer den 7 juli 1814 till prästgården, och i den stannar de i nio år. År 1823 tillträder Linder en tjänst i Umeå landsförsamling på Backen. En önskan om att komma närmare en lärdomsskola för sönerna och att få tillgång till säkrare läkarvård, inte minst för hustrun Fredrica, uppfylls i och med flytten.
När prästparet kommer till Umeå förändras livet dramatiskt i ett avseende; här dras de nämligen in i ett mycket rikt och livligt socialt sammanhang. Linder skriver (V:41) så här: “I från att hafva i 9 år varit skilda från sällskaps livet, hade vi nu kommit ut i stora verlden, och blifvit hastigt indragna i sällskaps kretsen. Bjudningar och festiviteter och visiter korsade varandra, och vi voro detta och de följande åren, medan Mamma (Fredrica) orkade vara med, ofta ute och hade även, ej så långt emellan främmande.”
Texten är fylld av preludier inför paret Linders kommande händelserika och omfattande verksamhet under dygd 50 år som präst och kulturbärare av rang på Backen i Umeå.